Jag har nu under en period i mitt liv gått igenom en fas då jag tänkt väldigt mycket på framtiden, vad som komma skall efter man gått ut 3:an osv. Jag har alltid varit en storstadstjej och kommer alltid att vara. När jag flyttade till Falun visste jag i stort sättvad som väntade mig. Stan, skolan och hur det skulle bli att bo själv. Varje gång och kommer hem får jag såklart väldigt mycket hemlängtan och när man träffar alla kompisar får man tanken om att man velat bo hemma igen. Att jag flyttade är ingenting jag ångrat nästan tvärt om, det är något jag alltid kommer vara stolt över.
Innan man flyttade fick man höra många fundersama och tveksama föräldrar som såg snett på saken och sa; oooh! ja det är tufft det, laga mat och sånt , hmm jaa! Konstant fick man höra sådant snack. Kanske är det för att de inte vågade göra samma sak eller att de själva har svårt att släppa iväg sina egna barn. Hur som helst är jag nöjd med mig själv att jag tog detta stora steget som redan utvecklat mig som människa på mycket kort tid.
Men som jag sa har tankarna gått mycket runt vad jag vill göra senare i mitt liv och vart jag vill bo osv. När jag går ut 3:an är jag nästan säker, eller jag är säker på att jag nog inte kommer stanna i Falun utan det blir Stockholm, storstaden för min del där jag känner att ja hör hemma. Mamma kommer även bo där och släckten finns också där så känner verkligen en trygghet att ha dem där om man flyttar.
Jag gillar egentligen inte att ha förbestämt om hur mitt liv ska se ut men vad jag verkligen vill och vad mitt mål är just nu lyder såhär. Efter att jag tagit studenten drar jag till Stockholm och jobbar för att få in så mycket pengar som bara är möjligt samtidigt som man inte får glömma att leva livet. Givetvis är innebandyn ett prio och inget jag kommer lägga ner! Efter ett år eller så är målet att få åka ut och resa och verkligen se välden, vem vet om man vill plugga utomlands eller något liknande men allt få kunskap och erfarenhet om omvärlden är något jag verkligen vill ha.
Visst kan sådan här mål ändras hit och dit men det är ju omöjligt att låta bli och tänka i dessa banorna och för många kanske det känns skönt att veta vad som komma skall. Känner bara att tiden går så snabbt och att vuxenlivet är så nära på något vis, men vad man absolut inte får glömma och vad nog många gör idag är att njuta av ungdomen och leva i nuet, ta dagen som den kommer och gör den till vad den blir.
Make each day count.Har ni tankar om ämnet som ni vill dela med er så lägg gärna en kommentar för det är ju trotts allt ett mycket spännande samtalsämne, tycker jag i alla fall :D
Nu ska jag gå och lägga mig för imorgon ska jag försöka få lite plugg gjort, " försöka sa jag!" Godnatt på er!